träningsvärk vs öl
Ja och själv har jag det bra! dricker folköl, lyssnar på blues och lyssnar på Johanna som bönar och ber efter linement!
Men, folk och fä, det är INGEN lek att syssla med idrott och träning på våran nivå!, det är bara att bita i det där suraste äpplet och ladda för nya utmaningar!
-påsköl och träningsvärk!
Allt sedan jag kom hem från jobbet idag har jag firat PÅSK.
Jag vet, det kan vara svårt att tro att en sådan mångsysslare som mig faktiskt unnar sig att fira påsk! Men det gör jag! Just idag, skärtorsdag firar jag med ett leende på läpparna! Johanna har nämligen en FRUKTANSVÄRD träningsvärk, träningsvärken ligger i gränslandet mellan feber och koma!
Äntligen fick hon något riktigt att bita i. Hon har varit i sporthallen och lattjat med en tung boll!
Jag har självfallet ingen träningsvärk alls, det kan dels bero på min oerhörda fysiska form, men också lika gärna all vätska jag faktiskt lyckats få i mig!
På tal om vätskan så har jag gått in i den välkända ”Vinväggen”, för er som inte är så insatta så innebär det enkelt och kort att man inte får ner en droppe vin till, man kan inte ens se ett inslag om Frankrike på nyheterna!
Man har helt enkelt fördruckit sig på druvan!, därför har jag infört vinstopp, och lägger all fokus på min gamla favorit två,åttapoängaren!
Tänkte bjuda på lite blandade kort här från veckan också!
Ett påskägg som jag lyckades fånga på kort för ungefär två år sedan!
Nya skor och bakning
Bakning är ju ingen sport, men efter igår är jag bered på att skicka ett brev till den olympiska kommittén och föreslå att bakning tas med i de olympiska spelen.
Maken till svettningar och skakningar har jag inte sett sedan Jörgen Brink körde rakt in den beryktade väggen.
Undertiden skötte jag grillen och invigde mina nya stövlar,
Historien om stövlarna börjar ungefär som alla historier, mannen i förhållandet tror sig göra rätt, för att det sedan ska visa sig att han gör fel.
I det här fallet hade jag införskaffat ett par nya stövlar till Märta, ett par täta, snygga och fukttåliga stövlar.
Det blev ett jävla liv på Johanna! De var för SMÅ! Det är ingen barnlek att försöka komma ihåg storlekar hit och dit.
Men jag är inte den som är den! Jag blev om sanningen ska fram ganska nöjd, tände grillen och började använda stövlarna själv!
sol,blues och planering
En klunk strävt rött vin, ungefär varannan minut har fått mig att överleva hettan mot husväggen och huvudvärken solens strålar ger mig.
Ett helt nytt problem växer fram, puttar undan tankarna på Johannas träningsschema fullkomligt, jag har under vintern blivit med glasögon, ett par svarta sportiga bågar för att passa min nya sportigare profil.
Men det är ju inget solfilter på dem, och utan dem ser jag just ingenting längre. Däri ligger problemet, hur ska jag kunna sitta utomhus? I solen? På stranden? Ska jag vara helt blind?
NEJ! Jag får helt enkelt gå ett steg längre i mitt mer och mer svenssonsliv, och förvandlas till den jag aldrig trodde att jag skulle mäkta med och bli!
Det fick helt enkelt bli ett par solglasögon, som passar utanpå mina vanliga brillor. Så att dom sitter lite snett, snyggt och en decimeter längre ut än dom borde!
Som ni ser, så har dagen varit full av funderingar, jag har faktiskt jobbat på ganska bra med Projekt TJEJKLASSIKERN.
Johanna har haft en ganska glassig och skön dag, hon åkte tidigt i morse till Borlänge för att köpa en varmvattenberedare!
Snacka om skön-söndag hon fick!
ishockeydebut
Så nu ikväll kan ni avnjuta slutresultatet, i en rafflande bildserie med fyra stycken fotografier kan ni följa henne från ett svettigt omkläddningsrum till isen!
Mentalt extremt förberedd!
Så här har vi henne! åkande på innanlåren, men fortfarande vid gott mod!
Vi tränar brett, vi tränar allt, vi tränar utan gnäll!
Men det är ju trots allt helg, hela tiden! Skål
Födelsedagsdags
Verkligheten hann alltså även ikapp team Horcic, Johanna är oskyldig i detta fallet.
Det är jag, som får ta på mig hundhuvudet idag, den 21 mars.
Det är inte så att jag inte tycker om födelsedagar, snarare tvärtom! Det är bara det att när man försöker driva en seriös verksamhet, som den här tjejklassikersatsningen så är varje sekund av dygnet av yttersta vikt, allt är planerat, strukturerat och väldigt uppritat.
En födelsedag har ju en tendens att dra ut på tiden, tid som vi kanske inser att vi egentligen hade behövt lägga på tex ett extra träningspass eller varför inte en av dom långdragna snigel-vallningarna.
Men eftersom det ändå är någonting som bör hyllas, och framförallt eftersom det är min födelsedag, och jag bestämmer, så lägger vi av oss titlarna, blir sambos och kärlekspar ett par timmar.
Johanna har nämligen bjudit ut mig på middags-födelse-dags-dejt ikväll!
Vilket innebär att den 21 mars blir en helt träningsfri födelsedags-dag.
Så därför har jag beslutat mig för att bjuda på ett kärlekskort idag.
Ett kort vi skickade till min mormor när vår dotter Märta föddes, eftersom min kära mormor vid flera tillfällen har beklagat sig över, och även klippt och ändrat på tidigare släktingars kort, där hon uppfattat att de gjort så kallade grimaser.
Tema psykologiskträning
Träning och tävling handlar ju mycket om psykologi, alltså att hjärnan på något sätt är med i matchen!
I Johannas fall börjar ju kroppen komma i form, men hur är det då med hjärnan, håller den verkligen måttet?
Som coach, är det på mitt ansvar att även ansvara för hjärn-biten i hennes idrottsliga utvecklingsfas,
övningen jag planerade, och nu ikväll genomförde kallar jag kort och gott för ”låt-hjärnan-inse-att-du-måste-vara-idrottare-innan-du-åker-på-långlopp-övningen.”
Den går i snabba drag ut på följande:
Välj en idrott, som kräver mycket utrustning, hästar är dock inte att rekommendera då det medför en viss städning.
Sätt på dig utrustningen, och behåll den på minst en fyra, fem timmar allt medan du utför dina dagliga sysslor.
Detta medför då, enligt mig, att hjärnan går på högvarv, aldrig slappnar av och inser att det är IDROTT som den ska fokusera på!
Om inte annat, så har eftermiddagen varit fruktansvärt rolig, händelserik och full av vardagliga misstag!
Arkitektur och grovplanering
Det börjar bli på allvar nu! Man kan inte riktigt backa ur, man kan inte riktigt hoppa över ett par träningspass.
Jag, Coach Karl, är hur som helst fruktansvärt glad över att det inte är JAG som ska behöva genomföra de här loppen, ingenting av det känns det minsta roligt, spännande eller givande.
Aldrig ska jag lova någon att stå på startpunkten, allra minst Johanna.
Nej jag är både nöjd och trygg med att det är min sambo som har tagit på sig uppgiften att göra något idrottsligt, som samtidigt gynnar hela familjen, jag i min tur trivs bäst bakom kulisserna, där jag får bestämma, grilla och kanske åka på en avkopplande fisketur ibland, rensa huvudet från alla uppdrag man har som coach, psykologiskt bollplank och teamleader.
Johanna har faktiskt gjort riktigt stora framsteg sen vi började med den här satsningen för en månad sedan, hennes kondition har förbättrats avsevärt, hon har en jävla energi för det här och är ibland skrämmande peppad inför att cykla 10 mil i snålblåst.
Det enda som känns lite motigt just ni i fort Horcic/Ekström är att snön inte verkar ge med sig.
Jag kan ju lova er att vår trädgård kommer att få gladiatorernas arena att se ganska mesig och menlös ut!
Till Johannas stora glädje har jag beställt ett helt gäng med stora timmerstockar! Som hon ska få rulla fram och tillbaka och kavla ut gräsmattan efter mina tidigare experiment med militärtält och rom.
Det blir också någon form av plaskdamm under äppelträden, där jag tänkte att vi skulle lägga grunden för en lyckad start i Vansbrosimningen, eventuellt också bedriva spa-verksamhet för ömmande leder mellan loppen!
Det kommer självklart också att byggas en läktare, där jag kan sitta, likt en långhårig Johnny Holm och filma varje steg hon tar på träningsarenan, för framtida dokumentation och diskussioner i sänghalmen!
Men det är ju som sagt på planeringstadiet ännu, det är svårt att få någon vidare överblick över ägorna när allt bara badar i snö!
Så här ser i alla fall grovritningen ut.
Johanna vill också passa på att tacka alla vänliga själar som hälsar, hejar och ger henne komplimanger för hennes engagemang i den här dårskapen!
Jag vill passa på att tacka Robert Kronberg, Mari Olsson, Mia Coldheart, och Kim Boberg för era tips om träning! Tacklistan kommer snart att fyllas på av fler tunga namn.
Kokos och crawl
Kokosnötsbikiniutlottningen skedde igår utan tekniska missöden, det var Märta som helt enkelt fick dra en lapp ur den roliga hatten!
Då det inte var så många lappar så var ju oddsen ganska bra måste jag säga!
Malin Zetterman var det som plockade hem den! Det vill säga att det indirekt var Linus Zetterman som vann den!
Jag ska dock bara göra vissa förbättringar på den, det vill säga tejpa lite bättre.
Veckan ser ut som så att vi tänkte lägga i en högre träningsväxel, i alla fall Johanna.
Stressen kryper på mer och mer, och 10 mils cykel blir inte kortare och kortare.
Därför kommer nog ”soptipps-mördar-backen” att bli häftigt använd under veckan, jag ska också anmäla Johanna till Crawl-kurs på Älvdalens simhall.
Jag ifrågasätter nämligen starkt att Johannas hemmasnickrade hund/katt-sim kommer att vara henne till hjälp i den där älven!
Så därför slänger vi in lite teknikträning nu när tillfället uppenbarar sig!
Det blir en fullkomlig dokumentation från Crawl-kursen.
I morgon bjuder Johanna på sina bästa löpningstips här på bloggen, hon ska nämligen slå sitt tidigare personbästa till sopptippen och tillbara.
Jag har skrivit ut peppande lappar i helgen, som jag ska tapetsera träden med, så att hon får sig en glad överraskning när hon springer!
Slänger in ett kort också, från Johanns sportfiskekariärr, ännu en idrott jag tycker att man ska lyfta fram!
Grillningen sprack! Kim fick vara med!
Tanken var att fräsa på en riktigt biffig stek till Johanna, nu lutar det mer åt att det blir att steka på något tort litet och torrt istället, kanske en liten bit potatis till det.
Johanna har idag varit ute och rastat Krossträjner! I fyrtio minuter stod hon och trampade stället!
Jag i min tur passade på att dra timmerstockar, drömma om varmare länder och sötare vin!
pilatesbollen låg framme när jag vaknade också, misstänker att det för syns skull!
Det är ju ändå lördag! Vinet flödar och barnen skriker! Och Kim Boberg sitter troligen och funderar på nästa stora trick!
Så därför låter vi Älvdalens bästa Actionsportsskidåkare komma till tals!
Kim Boberg - Actionsportsskidåkare. Vänder mig kanske mest till dig för att du har lite erfarenhet av snö!
Du kommer ju från en ganska idrottslig familj, farsan fiskar, morsan lagar tänder, äldsta bror har bröstmuskler, syrran vet jag inte så noga, mellanbrorsan har barn och har slagit en och annan hockeypassning, har det alltid varit självklart att syssla med idrott?
Haha ja det har väl det, men det tog ett tag innan man kom på vilken sport man verkligen ville hålla på med.
För den kanske lite äldre publiken, som kanske inte riktigt vet vad en Actionsportsskidåkare sysslar med så får du mer än gärna dra det lite kort.
Skidor ja, har du egentligen någon som helst erfarenhet av det? Du åker ju inte skidor speciellt långt innan du tar luft!
Haha ja det har jag, körde ju en del förut, men kom på ganska fort att det inte var nånting för mig. det var lite för lite action att åka flera varv runt stugorna.
Som du känner till så ska Johanna ge sig i kast med tjejklassikern, först ut är Vättern-rundan, kräver ju en del kondition, måste man vara vältränad för att genomföra Actionsportsskidåking?
Det är ju helt klart en fördel att vara det, för att hålla sig skadefri och må bra.
Hur tränar du? Du ser ju onekligen fortfarande ung och fräsch ut?
Haha tack tack, det är väldigt blandad träning, allt från styrketräning till fotboll till gå på lina och sånt, men att åka massa skidor är ju helt klart bäst.
Jag har ju ett förflutet med dina bröder, gillar du också livets goda? Tält, rock n roll och bad?
haha ja livet är härligt
Sist men inte minst, har du något idrottsligt träningstips för Johanna, på hur f*n hon ska göra?
Det verkar ju som hon har en väldigt bra coach som hjälper att peppa hon så nu måste hon nog bara träna hårt (hon har ju all tränings utrustning hon behöver, crosstrainer, motionscykel, vallarsniglar osv,) och tänka på hur skönt det blir när hon klarat av det. Nemas problemas Johanna du fixar det, lycka till:)
VABsar med Märtsson och satsar krokar!
Vi började dagen med att bära in stereoapparaten i badrummet, så vi högt kunde lyssna på Jerry Lee Lewis samtidigt som vi blev rena, och NEJ, självklart använde jag inte kokosnötsbikinin, den är ju för utlottning!
Sen har vi även hunnit med att inventera och underhålla skidvallorna, vi passade på att slå två flugor i samma smäll och underhöll oss själva också!
Då jag är av åsikten att man redan i unga år ska få lära sig lite utav livet, så beslöt jag mig för att lära Märta hur man spelar, alltså satsar pengar.
Jag har ingen åtkomst till hennes sparade kapital, så vi satsade helt enkelt i majskrokar.
Vi fick välja två skidvallor var!
Märta valde nummer två och nummer tre!
Det betydde att jag fick nummer ett och fyra, ettan är inte direkt någon favorit, då jag anser att den inte riktigt fäster i lössnö, men Märta är ju trots allt inte ens två år, så jag orkade inte tjafsa om det!
Så vi plockade ut bestarna, placerade dem på startlinjen och blåste igång racet!
Vi hann hälsa på Märtas moster, äta lunch, sova en stund, dammsuga, diska och titta på Pippi Långstrump.
Jag får helt enkelt försöka tänka om, kanske finns det lite krut i burk nummer ett ändå!
Johanna har lovat att hon ska spendera kvällen tillsammans med krossträjnern, pilatesbollen och löpbandet, det återstår att se hur och om hon tänker lägga upp detta träningspass.
Hennes coach har nämligen tagit helg!
Tema Vansbro och Bikini's!
Sent igår kväll betalades anmälningsavgiften till Vansbro-simningens tjejtävling.
655 riksdaler, för 1000 meters njutning, folkfest och glädje, Eller så tänker man 65 öre per meter i jävligt kallt vatten!
Efter ett par års förhållande med denna kvinna har jag aldrig sett henne bada! Vill dock passa på att poängtera att hon i alla fall duschar regelbundet!
Närmar man sig Johanna med ett glas för kallt vatten får hon något jagat i blicken, hon krymper ihop och laddar upp en högerkrock.
Så just Vansbro-simningen ser jag fram i mot oerhört mycket, att äntligen få se denna sjöjungfru blomma ut!
Jag önskar att jag kunde få åka bredvid henne i en liten uppblåsbar båt, drickandes ett litet glas vin, att iklädd en liten solhatt kanske äntligen kunna få på den där stora öringen, samtidigt som jag då och då skjuter in ett skarpt råd eller tips.
Men när den var klar och jag hade provat den på mina egna bröst, så insåg jag - Fan, Johanna är ju ganska bystig, det här kommer ju att ramla av i Vansbro!
Så nu har jag bestämt mig för att LOTTA ut min bikini, är du inte så stor i bysten, eller vill du helt enkelt bara ha något snyggt och raffigt hängande på vägen? Skriv en kommentar här på bloggen innan söndag så kanske den blir din!
cykelförberedelser och dödlig trötthet
” Loppen körs på natursköna och
lagom ansträngande banor som har blivit mycket uppskattade av deltagarna”
Här kan jag konstatera att ordet ”lagom” finns med, det ska bli intressant att se hur Johanna i efterhand tolkar ordet ”lagom”.
”Vi vågar påstå att du får en cykelupplevelse och ett minne för livet.”
Jag vågar påstå att det här citatet är vågat, att utlova minnen för livet, och cykelupplevelser för en coach som ska spendera dagen under rödvinsrus, det är vågat det!
Anmälan är alltså inne, den 8 juni (ett annars heligt datum då Sweden Rock Festival infaller, men vad fan gör man inte för idrottssverige!) gör Johanna debut för den stora massan allmänheten. Jag är nervös, taggad och mycket stolt, med tanke på att JAG aldrig har sett Johanna cykla.
Vi åker alltså till Motala med kläder efter väder. solsken i blick och FÖRHOPPNINGSVIS en cykel.
Ovan skrev jag FÖRHOPPNINGSVIS, jag jobbar fortfarande på att få fram en cykeljävel som duger.
Då jag saknar känningar och kontakter i cykelbranschen har det här problemet blivit något att bita i!
Men jag antar att jag får haka på Johannas (sjukligt gröna) mysiga ”farmors”-cykel, ringa chauffören och skråla mig hela vägen till Motala.
Jag har i alla fall hunnit bygga en träningscykel idag, relativt ostabil är den, men snabb och treväxlad!
Johanna har varit DÖDLIGT trött hela dagen, så den annars alltid lika spännande ”onsdags-schacken” kändes rätt avslagen!
Snöfall och gång
Månsta-runde springningen sprack, man ser ju helt plötsligt inte vart fan det är halt någonstans, aldrig att jag skulle skicka ut Johanna under de förutsättningarna.
Får tvinga upp henne på den folkilskna krossträjnern istället.
Ett par snabba rörelser på den där pilates-bollen kanske helt plötsligt är något jag får acceptera.
Hur som haver, så tänkte jag här presentera en liten intervju, som är sprängfylld med tips och råd av ingen mindre än Älvdalens egna professionella promenad-idrottare!
Mari Olsson, jag tänkte lansera serien ” den lokala sportdåren” ställer du upp?
Haha hade inte sagt det bättre själv;) alltid kan man väl bidra med något!
För dem som inte vet vem du är, kan du berätta lite om din idrottsliga karriär, och gör du inte det så lägger jag upp kort från Sweden rock festival på bloggen.
Lite välförtjänt festivalande måste alla satsande elitidrottare få som belöning vid väl valt tillfälle i karriären;) ..här känner jag nog ändå att du kan lämna bilderna åt fantasin! Hahaha
Johanna ska ju som sagt genomföra tjejklassikern, du är ju i alltid i en jävla till form, har du själv genomfört någonting liknande, Vättern-rundan, Vansbro-simningen, Lidingö-loppet eller Vasaloppet?
Jag har åkt tjejvasan några gånger, men i övrigt så har de varit dåligt med sånna tävlingar. I framtiden kommer jag dock alla gånger att känna pressen att göra någon klassiker, och här är det ju tveklöst vem man ska anställa som coach!
Har du något konkret tips på hur man försätter sig i en ”bra form”?
Ja tyvärr måste jag ju vara lite hård här och säga; det finns inga genvägar! Så förutom hård träning, bra återhämtning, kost och sömn är det Minst lika viktigt att huvudet är med. Så att mental träning är lika viktigt som fysisk får nog bli mitt tips på framgång/nå bra form!:)
Jag vet ju att du har varit lite skadedrabbad till och från, har du någon ”mirakel-läkare” att rekommendera om skadan skulle vara framme för Johanna.
Jag går hos läkare på "IFK Kliniken" och får hjälp på "Ullevi Rehab" här i Göteborg, dom är verkligen super duktiga! ..dock kan de kanske kännas en aningens långt från Älvdalen. .Men tveka inte att höra av er om skadan är framme -och är det högerbenet är jag den tveklöst bästa läkaren!;)
I mina ögon, har du gjort många stora idrottsliga prestationer, men den som jag håller högst i min värld är när du och osagd väninna välte en bil på Sveriges största rock-festival
Hahahahaha... styrkepass är allt jag har att säga!
Stort Lycka Till Johanna!! Kör Hårt!!:)
Och där lämnar vi sportens underbara värld för idag, koncentrerar oss på snöfallet och konctaterar att än är det ingen idé att dricka rödpang i någon solstol!
Lite kontorsarbete, lite träning och mycket förlåtelse.
Det gäller att ta det varsamt, med ömma ord locka henne till framgång.
Vi kom överens om att jag skulle hålla mig i kontoret och sköta det administrativa ett tag framöver.
Kontoret börjar eka oroväckande, och det kanske är dags att fylla på i hyllan inför vårsäsongen.
Passade på att ringa kommunen i ett ärende jag har funderat på länge, om möjligheten finns att göra ett el-ljus-spår i soptipps-mördar-backen.
Johanna vägrar att springa i mörkret, och jag kan inte åka efter med helljusen kväll efter kväll.
Jag kan väl inte direkt skriva att de tyckte att det var en lysande idé, men att de absolut skulle ta upp detta på ett framtida möte, de lät iaf glada i telefonen och skrattade med mig.
Då kontoret ligger lite undanskymt bakom huset så smög jag mig ut för att se om Johanna kommit igång på krossträjnern.
Det hade hon verkligen, det riktigt knackade i fogarna och svetten lackade.
Kände att nu var det läge att kliva på! Att allt från gårdagen var förlåtet och glömt.
Samt att träningen var igång på allvar igen.
I morgon, tänkte jag låta henne leka lite på Pilatesbollen, efter att vi har gjort ett försök på den fruktade Månsta-rundan.
Jag har bokat chafför till team-bilen, dels så att jag kan koncenterar mig på att coacha Johanna genom fönstret, och för att jag har hittat ett Lettiskt rödvin som jag tror gör sig ypperligt över Västängsbron!
Ångest
Johanna har haft två träningsfria dagar, vilket till en början kändes helt okej, men nu, när kvällen kryper på har det förvandlats till regelrätt ångest.
Som coach, kan man nog ibland känna sig ganska maktlös, när ens adepter sviktar i tron, tappar gnistan och mår dåligt.
Det är någonting jag aldrig har upplevt, och sannerligen aldrig kommer att låta mig uppleva heller!
Funderade ett slag, på hur jag skulle kunna hjälpa henne ur detta avgrundsdjupa hål.
Skulle jag helt enkelt köra ut henne genom dörren, med order om att göra indian-hopp i soptipps-mördar-backen?
Jag tror inte riktigt att det var vägen att gå idag, utan sakta men säkert föra henne in i träningslivstilen igen!
Genom små enkla steg, resa sig ur ångesten och bli stark igen.
Jag gav henne en bulle!
En överbliven vasaloppsbulle, från 2011 som jag förvarat i frysen allt sedan jag roffade åt mig en kvarglömd påse när jag delade ut blåbärssopa i Mångsbodarna.
Tanken var, att hon med den bullen skulle känna suget igen, känna skidspåren, atmosfären av folkfest och glädjen att få deltaga i något större än en själv!
Nu går det ju aldrig riktigt som man tänkt sig, bullen kom tillbaka, i en rasande fart, Johanna kom efter, lika rasande hon.
Det här med kvinnor, det är väl fan vad svårt det ska vara.
Jag vill tilläga att vi nu är vänner igen, och att jag hädanefter ska tänka ett steg längre som coach!Längdskidåkningsblogginlägg
Jag tänkte ta er med på ett skidpass, inte vilket som helst, utan det första passet vi hade med dem snigelvallade skidorna!
En lugn eftermiddag, inte en levande själ på skidstadion, efter ett hastigt besök på den mysiga lilla kontorsinredningsbutiken, som ligger vägg i vägg med Ica.
Idealiska förutsättningar för ett träningspass bland barr och kvistar.
Vi snörar på Johanna skidorna och inser, att EDSBYN skidorna troligen inte funkar så jävla bra utan stavar!
Stavarna har jag självklart glömt, men som alla coacher gäller det att ha turen med sig ibland.
En man kommer förbi, han har ett par stavar som han inte tycks använda – Självklart lånar han gärna ut dem till Johanna.
Kruxet är bara att mannen mäter cirkus 2.10 cm i strumplästen och stavarna är då givetvis otroligt långa!
Johanna är stolta 1.60 cm men vad gör man inte för idrotten!
På något sätt, måste det ha blivit en fnurra på tråden, en brist på vår interna ledning, eller helt enkelt ett missförstånd.
Hon hade fått för sig att JAG skulle följa med henne runt på kilometerslingan!
Jag som aldrig skulle ge mig ut i skog och mark utan att ha med mig någon som jag vet med säkerhet att jag skulle kunna springa ifrån om det kom en björn eller annat otyg.
Jag vinkade av Johanna, och satte mig i bilen för att titta lite mer ingående i påsen från inredningsbutiken.
Tänkte – VA FAN, solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har precis träffat världens kanske längsta skidåkare!
Skickade ett SMS till Johanna och förklarade att det kanske var bäst att hon sparade på krafterna lite eftersom det nu var bestämt att det var hon som skulle köra hem!
Lika trötta och utslagna bägge två kom vi hem till ett hem som lättast beskrivas som KAOS! Johannas Krossträjner hade fullständigt löpt amok! Det kanske är bäst att kastrera fanskapet eller köpa den en partner!
Back on track, och Mora resa!
Vissa vilar på fredagarna, suckar nöjt och konstaterar att veckan börjar, slingrar sig i mysbyxor och tittar på familjeTVprogram.
Det är inte riktigt så livet som coachande sambo ser ut, iofs har jag mysbyxor, men det har jag varje dag. Grå.
Någon vila finns det inte tid med, det är på fredagskvällarna det stora arbetet läggs ned, det ska planeras en ny träningsvecka, det ska skötas kontakter med leverantörer, sponsorer, och det ska framförallt städas hos vallar-sniglarna.
Det ska tvättas träningskläder, det ska skrivas kost-schema.
Men innan allt detta tar sin början, tänkte jag berätta om dagen, som spenderades i Mora.
Johanna fick köra, jag led fortfarande och var sjukligt törstig efter gårdagens övertidstimmar ute i kontoret.
När man besöker en kommun med affärsutbud tillsammans med Johanna är det på sin plats att skriva en lista på EXAKT vad man ska göra, hon har ganska lätt att sväva ut, lite som Alfons – Jag ska bara.
Så här såg listan ut.
RED HOT TATTOO - bokning av tatueringstid och eventuellt småprat med Magnus
SPORTAFFÄR - träningsskor.
SYSTEMBOLAG - rödvin.
DJURAFFÄR - Affisch med djungeltema till vallar-sniglarna och något annat roligt.
eventuellt om tid finns – besök på valfri affär med utbudet SKOR
Jag skriver alltid ut en sådan här lapp till Johanna innan jag går med på att åka utanför kommungränsen!
Vi har ju som sagt haft lite bloggtorka på slutet, helt ofrivilligt.
Ett sabotage har jag kommit fram till. Men nu är vi tillbaka på banan igen, starkare och mer taggade än någonsin!
I morgon blir det den sen länge utlovade skidbloggen!
Internet-fel-söknings-blogg
grad att mitt internet är spårlöst borta blir det jävligt svårt att skriva
blogg hemifrån.
”jaaa du, ett par dagar kan du räkna med, det är ju tredje part som sköter sånt
där ser duuu”
Var det mycket givande svaret jag fick när jag ringde och efterlyste mitt
internet.
Så fram tills denna okände tredjepart, lokaliserat och utrotat mitt internetfel
så blir det fattigt och torftigt här.
Men jag kan glädja er med att Johanna tränar, jag har fått ett nytt favoritvin
och intervjuat en lokal sportstjärna. Märta har gjort sin idrottsliga debut!
Och att vi i morgon fredag ska besöka Mora, för att köpa ett par snabba skor
till Johanna och besöka ett välsorterat systembolag!
Ingen skidåkning! men Rock n Roll och djur.
Hon vägrade kliva ur bilen, kanske skämdes hon en aning för sina sjukligt gröna och snigelvallade EDSBYN.
Jag har dock en viss förståelse för det beslutet, och är mest glad över att jag slapp träffa och diskutera träningsmetoder med en massa andra coacher.
Så då det inte blev några fagra träningskort på bloggen idag så kör vi en liten intervju jag egentligen tänkte lägga upp i morgon!
Istället lägger jag upp en intervju, fullsmockad med Rock N Roll, djur och schyssta träningstips för Johanna!
Varsågoda!
_______________________________________________________________________________________________
Mia Coldheart, sångerska i Crucified Barbara som även har en förkärlek för snabba djur på fyra ben!
Hästar har ju verkligen varit på tapeten nu på slutet! Har du alltid varit intresserad av ridning eller är det någonting som har växt fram med åldern?
Jag började rida när jag var ungefär 9 år efter några års tjatande, och red på ridskola I några år. När jag var 13 så fick jag bli medryttare på en privathäst och skötte om den flera dagar I veckan -och fick till och med tävla lite I hoppning när ägaren var gravid.
Jag slutade när hästen såldes när jag var 15, den kom tillbaka efter någon månad men då hade jag redan fyllt livet och tiden av rock’n’roll och mitt första band, och behövde en paus från det hårda slitet. Sen dess har jag dock längtat tillbaka I alla år och inte haft varken tid eller råd att börja om, tills jag blev tillfrågad att vara med i den förstklassiga hopptävlingen Stjärnornas Hoppning, där hela Globen fylls av ridkunniga hästmänniskor som skrattar åt kändisar som försöker hoppa en bana efter att ha ridit i 3 månader.
Jag hade väl lite försprång pga min ridvana men fick hoppa desto högre hinder. Nu försöker jag rida varje vecka när vi inte är på turné.
Då jag har provat på den ädla konsten ridning, och konstaterat träningsvärk undrar jag såklart, tränar du på något speciellt sätt? Eller har du helt enkelt bara vant dig vid detta?
Jag får alltid vansinnig träningsvärk om jag inte ridit på ett tag. Överallt. Så det är en vanesak garanterat. Och det bekräftar ju att det är sjukt bra träning. Balans, bål, stabilitet, ben, …kroppskontroll. Man måste ha full kontroll på hela kroppen, vara stark men inte spänna sig för att få hästen att vara harmonisk istället för att det blir sån där rodeo som det kan bli ibland.
Dessutom så blir man ju också starkare och tåligare av att mocka skit och släpa stora vattenhinkar varje gång också, för att inte tala om hur starka armar man får av att rykta en häst i en halvtimme flera gånger i veckan.
Hur orkar man med att timme efter timme ösa på?
Ridning och rock’n’roll är som allra roligast att syssla med när man är I god form och flåset har jag skaffat mig främst genom löpning. Jag brukar oftast springa tillsammans med mina vänner i IF Muskeltörerna, vi är såklart tre, vänner från förr som återförenats och har joggat ihop det senaste året och även genomfört ett par lopp tex Milspåret, Midnattsloppet och Bellmanstafetten, alla i Sthlm. Det sistnämnda i lagsammanslagning med löpare från Bastuklubbens Sportfilial.
Så spelandet och ridningen går lättare och är roligare I ju bättre form jag är. Även livet i sig blir lättare tycker jag, när man tränar regelbundet. Men det behövs ju inte så mycket för att det ska ljusna, om man t.ex känner sig konstant hängig, kan det räcka med att börja promenera, till att börja med. Nu har jag även hakat på en rolig grupp på www.jogg.se som alla får anmäla sig till, den heter Metal Runners och vill ha fler medlemmar! De kommer bland annat göra ett arrangemang till Stockholm Maraton som innebär att alla medlemmar I gruppen springer där de befinner sig oavsett stad/land och samlar in pengar per löpt km som sedan skänks till en välgörenhetsorganisation, som kommer bli officiellt vilken inom kort. Så om man gillar att jogga/springa och gillar att lyssna på hårdrock så är man välkommen, inga övriga krav!
Som en liten motpol till det här att alla som gillar hårdrock måste ligga på soffan och dricka öl hela dagarna
Du har ju enligt mig spelat in världens bästa cover! Killed By Death med Motörhead!
Då har jag sista frågan, vilken är världens bästa hårdrockslåt?
Det där fick jag ångest av! Att välja låt alltså! Jag vet inte. Men däremot så är världens bästa låt Even Flow med Pearl Jam. Det går väl mer in under rock, eller grungeträsket. Jag bajsar hursomhelst nästan ner mig varje gång jag hör den, fortfarande efter 100 år. Som det har gått sen jag hörde den första gången. Det måste vara 100 år sen, som jag hade rosa hår och förstora get a grips och örngott på huvet o plastbebisar fastflätade I håret.
Jogga lugnt!
I morgon ska vi se om vi inte får till lite skidåkning igen! De kan ju inte tävla varje dag kan man tycka.
Även dom glada amatörerna måste ju få plats i spåren!
Då var vi dragna allihopa!
Återkommer till det strax, först tänkte jag passa på att berätta om vilka STORA framsteg vi har gjort på träningsidan de senaste dagarna!
Johanna har nu lyckats springa både uppför och nedför hela ”soptipps-mördar-backen” utan att fuskgå en endaste meter!
Vi har även investerat i en stor och grå studsboll som kallas ”pilatesboll”, jag ställer mig verkligen frågande till just denna typ av träningsmetod, men det ser ju iaf förjävla roligt ut!
Men jag låter henne hållas, man får välja sina strider!
______________________________________________________________________________________________
Tävlingsdragning alltså, ja det blev en blöt tillställning må jag säga!
Hällde på två glas vin, drack det ena och placerade det andra på köksbordet, sen skrev jag lappar med numren 1 – 32.och la dem allihopa i en liten rolig hatt.
Framför varje namn fanns det också ett nummer!
Jag drog en lapp ur den lilla roliga hatten, och försökte pricka glaset.
Tanken var alltså att de två lapparna som landade i glaset, skulle plocka hem Te-Tröjorna.
Det var svårt och tog sin lilla tid, de tre första rundorna var jag inte ens i närheten, beslöt mig för att byta ut vinet på köksbordet mot någon bärigare variant. Det kanske var där skon klämde!
Det bäriga vinet resulterade i alla fall i tre kantstudsar!
Med detta lilla extra självfortroende drog jag den 7 lappen, i den 5e omgången! Och kastade!
TOMAS VALLIN! Den musicerande älvdalssonen som nu mera bor i Sandviken blev den lyckliga vinnaren av en svart Herr-Te-Tröja!
Grattis Tomas!
Eftersom att det hinner gå i ganska rikliga mängder vin under fem omgångars kastande beslöt jag mig för att ta ett lite större glas till damernas lottning! För att inte behöva sitta hela eftermiddagen och sprida lappar.
Även detta visade sig vara i svåraste laget, men tillslut så damp det även här ned en lapp.
ÅSA BÄCKE - ägarinna till Älvdalens svartaste hus, och som andas rock n roll och idrott twentyfour-seven!
Med detta gjort, och klockan har inte ens slagit 19.00 så känner jag mig lycklig, men besegrad!
Nu återstår det alltså att skicka iväg tröjorna och invänta vinnarnas fotografier!
lite vasaloppsfunderingar, mycket släktforskning!
Man är glad åt att Gustav Vasa spände på sig ett par gamla träskidor, så att vi 492 år senare ska få ha en folkfest.
Det är väl bra! Och jag är övertygad om att om 492 år så kommer det firas, och hejas, och vallas, och simmas, och trampas, och springas, och drickas vin i Johanna Horcic’s ära.
Då Märta bestämde sig för att hålla oss vakna till 04.30 i natt så var jag lite loj lagom till vasaloppstarten.
Men jag bet ihop och genomled hela tävlingen, jag kan säga att jag förstår exakt hur den där norrbaggen Aukland kände sig när han kollapsade efter mållinjen!
Eftersom gårdagens inlägg handlade om valla så tittade jag såklart lite extra på olika glid!
Jag kunde relativt snabbt konstatera att många verkligen skulle behöva hyra en snigel till nästa års vasalopp!
________________________________________________________________________________________
Om Johannas sportsliga arv.
Vad har Johanna för genetiska förutsättningar för att lyckas?, och har hon någon stor idrottsman/kvinna i släkten?
Jag fick gå väldigt, väldigt långt tillbaka i tiden för att hitta något matnyttigt. Men tillslut så sprang jag på det!
LENA HORCIC! Johannas käre mor!
Här ser vi henne under en kort men mycket framgångsrik racingkarriär!
Hon har även varit framgångsrik i golf, då pratar vi inte om den där löjliga sporten när någon annan bär klubborna och man har kort-byxor eller något rosa på sig. Utan IDROTTEN golf!
Hon har även praktiserat bowling på en skyhög nivå!
Det tog sin tid, men jag känner att jag har full koll på Johannas genbank, och med dom här förutsättningarna kommer det att gå galant!
Lanserar min egen valla!
Då det trots allt är i Vasaloppstider, så tog jag i morse beslutet att skicka ut Johanna på en liten skidtur.
Jag har ju under årens lopp snappat upp att valet av material är viktigt när det kommer till skidåkning, det ska vara vallor hit och klister dit.
För en lekman är det ju lite utav en djungel det där.
Johanna äger ju inte ens ett par skidor, utan lånar de få gångerna hon ger sig ut i markerna.
Men som den förstående och givmilda coach jag är, så gav jag henne ett par helt okej skidor från EDSBYN, som jag hittade i min mormors källare.
När skidorna var unga har de nog varit fräscht gröna, nu ser de mest sjukliga ut.
Men! Dom är av rent trä, det luktar till och med bastu om dem!
Jag väckte min dotter Märta tidigt, då hon redan från första stund har visat ett extremt intresse för just vallningskonsten.
Vi funderade, diskuterade och framförallt grälade om vad som är bäst att stryka på ett par gamla EDSBYN.
Sen kom jag på det! Jag har ju till familjens stora glädje investerat i fyra stycken Afrikanska jättesniglar!
Sagt och gjort så väckte vi också sniglarna!
Vilka är då för och nackdelarna med snigelvallan?
+ FÖR SNIGLAR
- De tar aldrig slut, de förnyar sin ”valla” hela tiden, och räcker i runda slängar 15 år!
- De sköter sig själv och åt enbart en skiva champinjon under hela vallningen.
- FÖR SNIGLAR
- Det tar oerhört lång tid att valla två skidor från EDSBYN, 4,5timmar allt som allt.
- Det finns risk att de ibland avviker från skidan och ger sig ut på egna upptåg. Vilket eventuellt kan resultera i konflikter mellan människor.
Inför nästa vasalopp så beräknar jag att ha ca 2000 sniglar, då de har för vana att ligga med varandra relativt ofta.
Jag ska då ha speciella ”vallar-sniglar” för uthyrning!
utlottning av tröjor
Hon blev förvånad själv faktiskt när hon fick se sin kollektion, det är ihärdigt arbete ute i mitt kontor som ligger bakom det här.
Som jag lovade innan så lottar vi ut ett par tröjor, vi börjar med två stycken. En Dam och en Herr T-tröja.
Dam T-tröjan är i storlek small. Herr T-tröjan är i medium eller kanske large.
För att vinna en av dessa åtråvärda exemplar så vill jag att ni skriver en kommentar på bloggen. Då är det en fördel att skriva sitt namn och inte något flashigt ”nickname”.
Är ni min vän på Facebook räcker det med att dela länken från min facebook och skriva en kommentar där!
Sen drar jag helt enkelt vinnarna över en flaska rödtjut på måndagkväll och meddelar resultatet på bloggen!
Det finns DOCK ett krav, vinnarna binder sig till att knäppa ett fotografi när man utför valfri idrott iklädd tröjan! Det är helt okej att dricka vin på fotografiet!
Här är då tröjorna som lottas ut den här gången!
Vi börjar med damernas!
En snabb och fräsch dam-tröja i vitt
Och avslutar med herrarnas!
Baksidan på herr T-tröjan
